Dimman som tog ett liv....
Några sekunder senare stod Shiva där i mörkret med sina tassar på sängkanten, längtandes efter att husse skulle stiga upp ur sängen.
Jag klappade henne ömt på huvudet, sträckte min kropp och drog bort det där varma täcket som omfamnat min kropp hela natten.
Morgon. Jobb om två timmar.
Tog en snabb titt ut genom fönstret och kunde skymta dimman som lagt sig runt huset i det sena höstmörkret.
En helt vanlig höstmorgon som vilken annan, men då visste jag inte att denna morgon inte skulle falla i glömska som så många andra.
Min morgonrutiner gick som vanligt. Hundpromenad, frukost, dusch och sedan till bilen för att köra till jobb.
Bilen startade som den skulle, trots de 5 minus som termostaten visade. Tanken på att skaffa motor- och kupévärmare slog mig då jag backade ut från utfarten.
Bilens däck knådade den hårda grusvägen då jag lämnade landet för den 7 minuter korta färden till Kristianstad och mitt jobb.
Men det var dimmigt. Rutan kändes som ett grumligt glas och jag drog på vindrutstorkaren för att få klarare sikt, även om jag visste att det var dimman.
Det hjälpte så klart inte!
Jag har alltid varit en försiktig förare och är väl snarare den som blir omkörd, än den som kör om... Denna morgon tog jag det väldigt lugnt då jag lämnade min uppfart.
Det var strax efter det allt hände...
Jag körde över järnvägen i Viby och fortsatte fram mot Brushanevägen.
Helt plötsligt smällde det till! *SMACK* Allt var över på mindre än 1 sekund, men jag förstod precis vad som hade hänt. Under bråkdelen av en sekund hann jag skymta ett ansikte som
pressades mot min framruta för att sedan åka upp över bilen.
Jag hamnade i chock! Jag blev livrädd! Jag hade inte sett något på vägen jag körde. Inte mer än det dimmiga lyset från lyktstolparna som markerade vägen där jag skulle köra.
Ingenting!!
I PANIK stannade jag bilen. Hjärtade rusade. "Vad har jag gjort!!" gick genom mitt huvud.
Då jag klev ut ur bilen och vände mitt huvud bakåt....
Nä, där var ingenting!
Inget av det jag skrev är sant, MEN det kunde ha varit!!
En gång var det nära... Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är... "BÄR REFLEX!!"
Jag hoppas att alla ska förstå hur viktigt det är att synas som gångtrafikant. "Vi" ser alla bilar, men de ser inte oss alltid. Tänk på det!
Syns man, så finns man!
Det vidrigaste jag någonsin gjort… känsliga läsare varnas!
En härlig tystnad hade lagt sig över huset, förutom Shivas tassar mot golvet på nedervåningen.
En söndag som vilken söndag som helst tänkte, samtidigt som reste mig ur sängen och virade in mig i morgonrocken.
Med lite morgontrötta ben staplade jag mig ner för trappan vidare mot badrummet. Det var då. Just i det ögonblicket som jag förstod att det här inte skulle bli vilken söndag som helst…
Toaletten var fylld med vatten upp till kanten, blandat med lite fejkblod (hoppas jag). Likaså såg det ut i vasken.
Morgonrocken byttes omgående till arbetskläder och frukosten jag hade planerat att mysa ner mig i soffan med fick vänta…
I samma stund ringde min bror och jag svarade ”Jaa??” lite irriterat.
- ”Det är stopp i toaletten där nere så jag var tvungen att använda den där uppe! Bara så du vet!”
”No shit!!” tänkte jag, men visste inte då hur fel ”No shit!!” egentligen skulle visa sig vara…
Då det var föga osannolikt att både vasken och toaletten skulle stoppas upp samtidigt förstod jag att det nog var huvudledningen ut mot brunnen som det var stopp i.
Det var inte mycket att be för. På med stövlar, ut i duggregnet och av med brunnslocket till trekammarbrunnen.
Hopp i!
Där satt jag nu i brunnen ovanför humana rester och toalettpapper. Jag satt i skiten är väl ett uttryck som stämde väldigt bra i det sammanhanget.
Jag drog fram den 30 meter långa rensen och letade mig in i avloppshålet mot huset. Ganska snart förstod jag att stoppet var betydligt värre än befarat och tyvärr hade jag rätt. Efter över 1 timme i brunnen, frenetiskt rensande som ledde till blåsor på händerna så gav jag upp.
Min nästa plan var att anfalla problemet från insidan. Sagt och gjort gick jag in i källaren och började det mödosamma arbetet att montera av avloppsrören för att komma åt felkällan.
Då jag drog ur röret hände det väntade. Rören var fyllda med avföring och vatten och det forsade ut, likt som en scen ur en skräckfilm, över mig och golvet.
Lite skitigare än tidigare och efter att ha skyfflat undan slammet från golvet började jag rensa.
Men nä… inte nu heller ville proppen släppa! Ännu en timme hade då passerat och jag kom till insikt att det här är inget jag kommer lösa själv. Jag får ringa spolare i morgon som får komma hit och spola röret.
Lite besviken över mitt nederlag och att problemet inte var löst gick jag ut i trädgården, kopplade på trädgårdsslangen och tog en dusch. Ja, för inte kunde jag använda något vatten inomhus längre… Varken diskmaskin, toalett eller något annat.
Kallvatten i kombination med en yttertemperatur på 5 grader…
Jag behöver nog inte säga mer va?
”Ren” och fin gick jag in i värmen igen. Äntligen skulle jag få den där frukosten jag så länge väntat på.
Jag slog mig ner i soffan, tog en tugga på mackan… *sniff* *sniff*
Något var fel. Var det mackan som luktade konstigt? Hade Shiva gjort något hon inte skulle?
Jag vände sakta blicken mot där lukten kom ifrån. Det var vatten på vardagsrumsgolvet.
Var fan kommer det ifrån var min första tanke, men ganska snart gick det upp för mig.
Bredvid vardagsrummet finns ett sedan länge ”förberett” badrum. Dock inget jag ska göra vid utan det blir ett helt nytt senare.
Jag öppnade dörren till rummet och det var ganska tydligt att det var därifrån allt kom. Tätningarna mot avloppet hade gett med sig då rören hade fyllts av vatten (och annat) från ovanvåningen. Det hade ätit sig upp i hela systemet.
På golvet låg avföring, toalettpapper och en massa vatten.
”Det är stopp i toaletten där nere så jag var tvungen att använda den där uppe! ”, ekade i mitt huvud när jag åter igen stod där och skyfflade och torkade upp allt för hand.
Lukten? Den går inte att beskriva. Den måste upplevas, men jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppleva den.
Därefter blev det ännu ett besök i trädgården och en dusch. En söndag som började som vilken söndag som helst, men slutade som en skitdag…
Dagen efter kom spolarna och efter mycket möda lyckades de få bort proppen med högtryck och 80-gradigt vatten.
Jag vet inte vad som orsakade stoppet MEN det kan vara bra för alla att veta följande.
Det ENDA som får och ska spolas ner på toaletten är ”Avföring och toalettpapper”. Det är det enda som löser sig i vatten.
ALLT annat som bindor, hushållspapper, hår och tamponger ska slängas i soporna. Uppfattat??
Trots det kändes det ändå väldigt, även om kalaset kostade mig 963 kr efter rotavdrag.
A- och B-människor....
Jag slutar aldrig förundras, och jag kan tyvärr inte sluta vara irriterad över sånt här.
Men ni känner nog igen det.
- "Den där personen framför i kassakön, som druckit bromsolja och bestämt sig för ett liv i slow motion"
- "Den där personen framför dig på stan som valt att agera någon form av farthinder"
- "Den där personen i bilen framför som tvångsmässigt kör 50km/h under gällande hastighetsbegränsning"
Alla dessa tillhör så kallade B-människor. Faktum är väl att det egentligen inte är något fel på det egentligen, men då jag som tillhör A-människa utsätts för denna grupp i min A-vardag så påverkas jag.
Exempelvis fick jag köa framför insättningsautomaten i nästan 40 minuter, då jag hade endast 4 (läs igen, FYRA) personer framför mig. Vardera förstås med diverse creme fraiche-burkar fyllda med enkronor.
Min rastlösa själ betraktade detta fenomen där en enormt tydlig display på automaten, inte gick hem hos dessa individer. "TRYCK KLAR OM DU VILL AVSLUTA" verkade tolkas som "STÅ STILL I 5 MINUTER, GE IFRÅN DIG ETT LITET "ÖHH" EFTER 2 MINUTER. UPPREPA DETTA BETEENDE 3 GGR"
Svettandes stod jag i kön bakom, samtidigt som min högra fot gjorde små cirklar mot marmorgolvet, som därefter kunde användas som kulränna för lekande barn.
Min blick vandrade mellan deras sega fingrar, för att sedan möta min brorsas tomma blick där han likt en påse nötter sjunkit in i en form av dvala på grund av tristessen (han är också a-människa)
När jag efter 2 evigheter bara hade en person framför mig i kön, så började automaten tjuta. Min värsta farhåga höll på att besannas…. att dessa B-människor med sina felaktiga knapptryckningar och hantering hade satt maskinen ur spel.
Men lyckligtvis var det bara 50-öringar som maskinen inte gillade. Ja, så sega var dem… de visste tydligen inte att 50-öringar inte längre är giltiga i Sverige sedan urminnes tider. Häng med va??
Till slut kom jag fram och kunde genomföra min insättning på strax under 2 minuter. Nytt personligt rekord, då jag tävlar mot själv inom nästan allt! ;)
Men summan av kardemumman, snälla rara söta B-människor.
Jag har aldrig någonsin påverkat er att vara snabbare, så vänligen påverka då inte min något snabbare livsstil genom att söla ner den.
Det kallas för rättvisa! Jag är för rättvisa, det borde ni med vara! ;)
*poff*
Jakten i sovrummet!
Klockan stod på 02:56 och jag vaknade av att något störde mig. Wilma, var min första tanke och jag sträckte rutinmässigt ut min hand för att klappa henne. Men det saknades något… en katt!Långsamt började jag bli medveten om mina andra sinnen och det var då jag hörde det. Det där jobbiga ljudet som nog fått alla att tänka "Åhhh nej!!". Japp… korrekt! "Bzzzzzzz wiiih bzzz"
EN MYGGA!
Där ligger man i sängen, med täcket bara delvis över kroppen och med väldigt mycket hud exponerat för den här myggan. Rena buffén!
Det värsta är väl egentligen inte själva ljudet i sig. Det värsta är när ljudet tystnar!
"Har den satt sig på mig?" "Ska den sticka mig med sin äckliga snabel och suga upp mitt blod?"
Jag genomförde en kroppsskakning som kan liknas vid en alzheimerspatient och därefter satte surret igång igen. "Haha!!! Där störde jag dig mitt i maten" tänkte jag.
Problemet jag nu hade var att få tag på det där lilla krypet i ett helt mörkt sovrum.
Synen hade jag ingen nytta av, och jag ville inte tända upp sovrummet och bli bländad. I stället slöt jag mina ögon (som egentligen inte hade behövt vara öppna) och förlitade mig på ett annat sinne - Hörseln!
Alla vet ju hur det låter när en mygga närmar sig och hur ljudet tilltar… Så detta fick bli mitt vapen i denna myggjakt tänkte jag.
Mycket riktigt så hörde jag hur myggan cirkulerade över mig likt en gam över ett kadaver i öknen.
Jag försökte lokalisera myggans position med endast hörseln och när jag till slut kände mig ganska säker, så höjde jag armen snabbt och slog igen handen!
"BZZZZZZ .. … .. … "
Myggan slutade sina dagar i min hand.
Jag drog upp täckte, la mig på sidan och somnade om…. Wilma anslöt någon timme senare!
Släckte en eldsvåda!
Året innan jag flyttade till Kristianstad, hände det som man alltid varit rädd för och hoppats aldrig skulle hända en själv.Jag hade gått och lagt mig, och drog igång radion för att lyssna på massa knäppgökar i programmet Karlavagnen.
Hade väldigt svårt för att somna den kvällen, vilket normalt sätt inte är några problem för mig. Jag vred och vände på mig, och stirrade på de där röda siffrorna på klockradion och såg minuter och timmar ticka iväg.
Till slut fick allt detta ihop en sövande effekt och jag kände att jag nog äntligen skulle kunna sova.
Det var då som jag kände något. Det luktade svagt svagt bränt. Jag var inte säker, men om jag bara känner den minsta doften av bränt så måste jag ta reda på vad det är.
Det första jag gjorde var att sträcka min kropp, lite halvsegt över klockradion, där jag sedan sniffade djupt och analyserade resultatet.
Nej... Det var inte klockradion. Min näsa vandrade över till min nattlampa som jag nu hade tänt. *sniiiiff*
Nej, det var inte den heller. Jag tyckte att doften av bränt nu blivit lite starkare, så jag bestämde mig för att kliva upp ur min varma ingosade säng.
Barfota tassade jag fram till fönstret med fördragen persienn, sammtidigt som jag rufsade mig lite i håret (jag hade lite längre hår på den tiden) ;)
Jag sträckte min arm mot snöret och drog upp persiennen.
Sammanfattningen efter vad min syn mötte, är att jag blev extremt klarvaken, chockad och fylld med adrenalin.
Mina ögon fick bevittna hur uterummet nedanför mitt rum stod i lågor! Det var inte en liten brand, utan det brann riktigt rejält där.
Jag släppte snöret, och innan persiennen hunnit dimpa ner var jag halvvägs ner för trappan.
Rusade in i sovrummet och väckte mina föräldrar med "DET BRINNER I UTERUMMET!" Råkade glömma säga till min bror som också låg på ovanvåningen, men han hörde hur jag sprang ner för trappan. hahaha!
Man vet inte hur man reagerar som person, innan man själv hamnar i en sådan här situation.
Hann inte tänka så mycket, mer än att man vill rädda huset innan det spred sig dit.
Min bror och jag sprang direkt ut i garaget, hämtade trädgårdsslangen, kopplade in den och drog den runt huset cirka 25 meter. Det tog mindre än en minut.
Dörren till uterummet slogs upp och man möttes av kraftig rök och värme, så man fick försöka hålla sig på avstånd och man var tvungen att huka sig. Några brandskyddskläder hade man verkligen inte. Det var bara boxershorts.
Samtidigt ringde min mamma 112. Ingen svarade. Hon försökte igen, och igen och igen. Inget svar. Sammanlagt tog det cirka 10 minuter innan någon ens svarade. Tårarna rann längs hennes kinder och hon visste inte hur det gick för oss där ute.
Vi kämpade på och fokuserade på vägg och fasad i första skedet. Därefter på brandhärden. Otroligt kämpigt, varmt, rökigt och påfrestande men att ge upp fanns inte i huvudet.
Till slut lyckades vi att begränsa branden och några minuter senare var den släkt. 20 minuter senare kom brandkåren, och de kunde bara konstatera att vår insats hade räddat huset och att det bara var någon minut ifrån att gaserna som uppstod skulle ha exploderat.
Puuhh... hade det hänt är det inte säkert att du hade kunnat läsa detta idag!
Trött, helt svart av sot men glad för att man hade räddat huset och att ingen kom till skada, tog jag en välförtjänt dusch. Därefter gick jag och la mig i min säng igen, lyssnade på sista talaren i Karlavagnen och kunde konstatera att det inte längre luktade bränt.
Nu kunde jag somna...
Människan är sjukt egoistisk!
De flesta handlingar som görs, är för att gynna en själv. Att få ut en belöning för något man gjort. Så fort man inte får ut någon belöning, ja då slutar man med de handlingarna."Volentärer då? De får ju inte betalt för saker?". Nej, helt rätt. Men belöningen behöver inte vara av sakliga ting.
Deras belöning består av uppskattning och känslan av att man gör något bra.
Detta är dock en form av egoism som jag absolut inte har några problem med, så tolka mig rätt.
Att inte behöva sakliga saker som belöning visar att den egoismen också leder till att andra människor mår bra.
Men då det rör sig om enkelriktad egoism, på bekostnad av andra och deras känslor, så är det då de riktiga problemen uppstår.
Det kan vara småsaker som att "ta den sista kakan" på bordet, utan att fråga om någon annan vill ha. Det skadar väl ändå inte att fråga? Hallå?? 99% säger ändå nej, och du uppfattas som väluppfostrad istället för egoist. Vi är ju i Sverige för böveln! :)
Men jag måste erkänna…. Jag brukar alltid käka upp rosen på Princesstårtan. Varför? Jo, ingen annan gör det. Av någon jävla anledningen så kasas den alltid vidare, tårtbit för tårtbit, för att sedan ligga ensam och övergiven på fatet.
Slöseri helt enkelt! ;)
Har precis fått uppleva betydligt värre egoism än så här nyligen. Jag förstår inte, kommer aldrig att förstå och upphör aldrig förvånas över detta hemska tillstånd av enkelriktad egoism.
That´s all for now! see ya
En underbar kärlekshistoria!
Det var sommaren 1969. En dag som skulle visa sig vara starten på en kärlekshistoria som borde ligga som mall för alla.Min Pappa, var sedvanligt på stranden med sina vänner när han plötsligt fick syn på något han gillade - en väldigt söt tjej som tycktes vara ensam.
Som utsedd strandraggare nummer 1 (ja, han var faktiskt det), så tog han sin handduk i ena hörnet och släpade den efter sig och placerade denna på lagom avstånd från den söta tjejen. Han ville ha bra utsikt helt enkelt!
Efter några minuter såg han hur tjejen reste sig och gick iväg för att köpa glass. Som genom ett mirakel så råkade han då också bli sugen på glass, och gick iväg för att köpa en själv.
Tjejen satte sig på en bänk och började slicka i sig glassen. Med några nervös steg, tog pappa plats bredvid henne på bänken och fick fram några klassiska ord i stil med "Jag har inte sett dig här innan. Brukar du gå hit?"
- Enschuldigung??
"Oj, herrejävlar" tänkte min farsa. Hon kan ju inte svenska, hur ska detta gå??
Han nafsade på sin glass, och då som nu, hamnade cirka 30% runt munnen istället för i den. Tyvärr ett anlag som gått i arv.
Hur som helst! De började prata på engelska och hade en trevlig pratstund. Sedan gick de tillbaka till stranden, och hans kompisar såg då hur han, hand i hand, gick mot hennes plats och på ett diskret sätt greppade tag i sin egen handduk och släpade med den till "mål".
De bara gapade och kunde inte förstå hur han kunde "lyckas" så snabbt.
Hela den kvällen umgicks de, och min pappa tog t.o.m. tjejen med sig till sina föräldrar. Men säg den lycka som varar...
Dagen därpå åkte hon tillbaka till Tyskland, och det var med tårar i ögonen som de tog avsked av varandra och de trodde inte att de skulle ses igen.
Åren gick. Min pappa flyttade ifrån föräldrarhemmet och tjejen hamnade i ett förhållande som kantades av svartsjuka och kontrollbehov.
Utgången var given, och hon valde att lämna denna person. Åren gick och en dag under en storstädning hittade hon en lapp där det stod "Tommy" - följt av ett telefonnummer.
Hon funderade inte mycket och tyckte bara det kunde vara kul att ringa. Det hade nu gått SJU år sedan de första gången träffades, den där dagen på stranden i Åhus. Hon slog numret och fick ton...
Av en otrolig slump, så var min pappa just då hemma hos sina föräldrar då det ringde.
Hon frågade efter Tommy och de bytte ännu gång kontaktuppgifter och hade ett jätteroligt samtal. Efter några dagars ringande fram och tillbaka mellan Tyskland och Sverige bestämde de sig för att ses.
När de sågs kastade de sig i varandras armar och bara kramades, samtidigt som några mjuka tårar rann ner längs deras kinder.
Resorna till och från Tyskland avlöste varandra, och till slut insåg de att de inte kunde vara utan varandra.
Hon lämnade jobb, vänner, familj och det liv hon hade byggt upp i Tyskland och flyttade till Sverige och Kristianstad.
Resten är en solskenshistoria av ett härligt förhållande fyllt med kärlek och 3 underbara barn (varav jag är ett av dom ;) ).
Ni har säkert förstått att denna tjejen... Det är min mamma - Jutta!
Kärleken och allt jag fått med mig via dom är den viktigaste och finaste gåva jag kunnat få.
De har för mig bevisat att kärleken övervinner allt. De har visat att allt löser sig, bara man jobbar på det.
Därför ser jag mina föräldrar som en mall - En mall av ren kärlek!
Sammanfattning av helgen!
Var i lördags hos Ian på förfest. Riktigt trevlig tillställning, och hans nya mikrofon och kringutrustning tog karaoke till en ny nivå!
Längtar tills tyskarna kan få loss tummarna ur analen, och levererar mitt paket som jag i skrivandets stund väntat på i 6 dagar!
Därefter var det utgång till Teaterbaren. Jag kom lite efter i kön, då jag var tvungen att uträtta ett ärende först. När jag sedan var längst fram sa vakten.
"Legitimation tack!"
WTF!? Jag är fan 28 år och ser väl inte ut att vara under 20?? (Jag sa inte så, men jag tänkte så) Men normalt sett har jag alltid det med mig, men INTE då. Jag slet ut mina knäskålar, då jag bönade och bad!
Men icke! Helt förgäves… En survakt som förmodligen inte fått till det med tjejen på länge, och han lät det gå ut över mig.
Jag vinglade vidare och sedan blev det helt enkelt som så att jag tog bussen hem. Men kvällen var tydligen inte slut än. Efter att ha vandrat några 100 meter, förföljd av ett par klackskor, hörde jag en mjuk röst som sa
"Jag förföljer dig vet du!"
Efter 2 sekunders känsla av obehag, vände jag mig om och sa "ja, jag hör det!". Men hon visade sig ju vara trevlig och bjöd in mig på ett glas vin. Nu i efterhand förstod jag ju nog hennes baktanke, men då tänkte jag mest "Ett glas vin vore gott!". Så jag tog det där vinet, tackade för mig och gick hem.
Dock lite cred till tjejen som vågade bjuda till och inte alltid förväntar sig att killen ska göra det.
Gårdagen var magisk. Vet att jag nu förlorar 90% av de kvinnliga läsarna, och ja… då snackar jag fotboll och SM-Guld!
Även om man är fotbollsintresserad eller inte, så tror jag de flesta skulle uppskatta den stämning som rådde på Swedbank Arena.
Jag var/är helt lyrisk!! =)
Nog för denna gång…
Längtar tills tyskarna kan få loss tummarna ur analen, och levererar mitt paket som jag i skrivandets stund väntat på i 6 dagar!
Därefter var det utgång till Teaterbaren. Jag kom lite efter i kön, då jag var tvungen att uträtta ett ärende först. När jag sedan var längst fram sa vakten.
"Legitimation tack!"
WTF!? Jag är fan 28 år och ser väl inte ut att vara under 20?? (Jag sa inte så, men jag tänkte så) Men normalt sett har jag alltid det med mig, men INTE då. Jag slet ut mina knäskålar, då jag bönade och bad!
Men icke! Helt förgäves… En survakt som förmodligen inte fått till det med tjejen på länge, och han lät det gå ut över mig.
Jag vinglade vidare och sedan blev det helt enkelt som så att jag tog bussen hem. Men kvällen var tydligen inte slut än. Efter att ha vandrat några 100 meter, förföljd av ett par klackskor, hörde jag en mjuk röst som sa
"Jag förföljer dig vet du!"
Efter 2 sekunders känsla av obehag, vände jag mig om och sa "ja, jag hör det!". Men hon visade sig ju vara trevlig och bjöd in mig på ett glas vin. Nu i efterhand förstod jag ju nog hennes baktanke, men då tänkte jag mest "Ett glas vin vore gott!". Så jag tog det där vinet, tackade för mig och gick hem.
Dock lite cred till tjejen som vågade bjuda till och inte alltid förväntar sig att killen ska göra det.
Gårdagen var magisk. Vet att jag nu förlorar 90% av de kvinnliga läsarna, och ja… då snackar jag fotboll och SM-Guld!
Även om man är fotbollsintresserad eller inte, så tror jag de flesta skulle uppskatta den stämning som rådde på Swedbank Arena.
Jag var/är helt lyrisk!! =)
Nog för denna gång…
Tjejer är tiggare!!
Blev övertalad av Frida att hänga med ut igår, och det visade sig vara bra gjort!
Hade väldigt trevligt!!
Den märkligaste händelsen inträffade lite senare på "kvällen". Vid baren...
En tjej slängde lite med sitt bruna långa hår, och tittade sedan på mig med ett litet leende.
"Jahapp... nu börjar det, tänkte jag". Mycket riktigt... Likt en slingrig igel, efter att hon presenterat sig, så kom de där roliga orden som får mina ögon att blinka likt stoppskyltar.
"Kan du inte köpa en cider till mig så kan vi prata lite?"
Smått irriterad över tiggeriet så blev ju självklart mitt svar:
"Nej, köp du mig en öl istället" sa jag lite ironiskt. Det märkliga var att hon stannade till, tänkte 2 sekunder, och sa
"Ja. Okej!"
Den var god. Därefter kom hennes kille. (jaha?)
Hmm... kände igen den där situationen och så började de bråka pga mig. Palla med sånt. Nej.
Ikväll blir det nog Grand!!
Hade väldigt trevligt!!
Den märkligaste händelsen inträffade lite senare på "kvällen". Vid baren...
En tjej slängde lite med sitt bruna långa hår, och tittade sedan på mig med ett litet leende.
"Jahapp... nu börjar det, tänkte jag". Mycket riktigt... Likt en slingrig igel, efter att hon presenterat sig, så kom de där roliga orden som får mina ögon att blinka likt stoppskyltar.
"Kan du inte köpa en cider till mig så kan vi prata lite?"
Smått irriterad över tiggeriet så blev ju självklart mitt svar:
"Nej, köp du mig en öl istället" sa jag lite ironiskt. Det märkliga var att hon stannade till, tänkte 2 sekunder, och sa
"Ja. Okej!"
Den var god. Därefter kom hennes kille. (jaha?)
Hmm... kände igen den där situationen och så började de bråka pga mig. Palla med sånt. Nej.
Ikväll blir det nog Grand!!
Mina märkliga drömmar!
De flesta människor har någon gång under sitt liv återkommande drömmar.
Jag har själv haft det, men bara under en period.
Det var när jag var liten, alltså liten som i liten! 6 år tror jag.
Drömmen var ganska kort, och här kommer beskrivningen...
Jag drömde att jag låg och sov, men vaknade plötsligt av att det var någon i rummet. Låg överst i en våningssäng och minns hur jag då knep ihop ögonen i drömmen så hårt jag bara kunde. Det hjälpte inte, och strax därefter hördes ett fruktansvärt gällt och "häxaktigt" ihållande skratt. Sekunderna senare tog något tag i mig och kastade mig ut från sängen mot golvet.
Vaknade varje gång, precis innan man skulle slå i golvet. Denna dröm återkom minst 20 gånger och de sista gångerna blev jag inte längre rädd. Var på något sätt medveten om att det bara var en dröm då.
Det är något som jag även i vuxenlivet kunnat "dra nytta av". Ibland vet jag om att jag drömmer, och när jag hamnar i det läget kan jag styra precis allt som händer i drömmen. Tvekar aldrig, och väljer alltid att kunna flyga.
Flaxar lite med armarna, och flyger över hustaken likt Karlsson på taket. Frihetskänslan är helt enorm.
Wish I had Wings...
Jag har själv haft det, men bara under en period.
Det var när jag var liten, alltså liten som i liten! 6 år tror jag.
Drömmen var ganska kort, och här kommer beskrivningen...
Jag drömde att jag låg och sov, men vaknade plötsligt av att det var någon i rummet. Låg överst i en våningssäng och minns hur jag då knep ihop ögonen i drömmen så hårt jag bara kunde. Det hjälpte inte, och strax därefter hördes ett fruktansvärt gällt och "häxaktigt" ihållande skratt. Sekunderna senare tog något tag i mig och kastade mig ut från sängen mot golvet.
Vaknade varje gång, precis innan man skulle slå i golvet. Denna dröm återkom minst 20 gånger och de sista gångerna blev jag inte längre rädd. Var på något sätt medveten om att det bara var en dröm då.
Det är något som jag även i vuxenlivet kunnat "dra nytta av". Ibland vet jag om att jag drömmer, och när jag hamnar i det läget kan jag styra precis allt som händer i drömmen. Tvekar aldrig, och väljer alltid att kunna flyga.
Flaxar lite med armarna, och flyger över hustaken likt Karlsson på taket. Frihetskänslan är helt enorm.
Wish I had Wings...
Fick idag VÄRLDENS STÖRSTA spruta!!
Idag kom företagsdoktorn på besök, för att ge oss på jobbet den årliga vaccineringen mot influensan.Tog en bild på honom strax före injektionen.
Nålen var 3 dm lång, trubbig och återanvänd.
Okej... kanske lite överdrivet. Den andra bilden stämmer nog lite bättre.
Är inte särskilt rädd för sprutor, men förstår att vissa kan vara det. Personligen tycker jag inte det känns något alls.
Det som gör ont, är ju för fan att dra av plåstret efteråt! *ritsch*
Men jag var faktiskt på väg att svimma för många år sedan, då det togs ett blodprov på mig eftersom jag hade halsfluss.
Med blodprov tänkte jag mig ett liiitet rör, med max 2-3 cl blod.
Den doktorn, som för övrigt inte kunde upptäcka en bruten arm på min bror, fick för sig att tömma hela min kropp på blod. Typ. Tror jag gick ner 2-3 kg efter den behandlingen.
Undrar vilka jävla blodprov han tänkte köra, eller om han sålde det på svarta marknaden till vampyrer. Hur som helst så började jag känna mig yr.
Sjuksköterskan, eller vad det var, såg att jag blev vit i ansiktet och fick mig att sätta mig ner. Annars hade jag nog segnat ner i vilket fall som helst.
Det berodde inte på att jag var rädd för nålar och blod, utan att jag fick en "blodbrist" som kroppen reagerade på.
Inte konstigt det inte efter den flödesrika åderlåtningen.
Inte konstigt det inte efter den flödesrika åderlåtningen.
Nu är det bara att invänta ev. biverkningar såsom feber, svullnad, gröna flytningar, tandvärk och ont i håret.
Klarat mig bra de senaste åren, så får väl hoppas på det igen!
Nä, vi säger väl så för nu...
SEX-chocken om mig själv!
Visst fungerade min kvällstidningsrubrik ganska bra? Men lugn... den stämmer faktiskt ganska bra!
Den första kommentaren gällande den nya designen var "bloggen om allt möjligt: sex? När? Hahah".
Jag orkar inte göra om bilden och stryka det ordet, så därför kommer här ett inlägg om SEX!
Japp, just det! Fram med gottepåsen, förmodligen mest bestående av choklad, och bänka dig för lite läsning om sex!
Sex är när två, eller flera personer bestämmer sig för att....
Okej... Det kan ni nog redan! Men jag tänkte faktiskt vara lite järv idag, och avslöja min syn på just sex. Kanske kommer "chocka" en del??
Håll i er nu...
Jag har aldrig haft ett one night stand! Inte vad jag kan komma ihåg i alla fall... ;)
Nu är det inte så, tack och lov, att jag aldrig haft möjligheter till det, men det är faktiskt något som jag medvetet har undvikit.
Varför varför??? tänker kanske du.
Jo, visst kan jag gå igång på en person första kvällen men sen kommer den spärren att jag vill veta vem fan det är jag ligger med!
Svårare än så är inte min förklaring. 95% av alla som läser detta håller nog inte med mig, men det kan väl inte hjälpas.
Så ser du mig ute i vimlet, och funderar på ett one night stand? Leta då upp någon annan i stället eller håll ut en dag extra! Hahaha!!
Då så! Nu behöver jag inte ändra bilden på min blogg. Den innehåller nu SEX!
*po... nä just det...
Ny design och beställt MASSOR av saker idag!
Har fixat en ny design för min blogg nu.
Mallarna var inte så roliga, så jag gjorde en egen. Men var begränsad till befintlig stilmall och kunde bara ändra i den. (Stilmallen är det som styr sidan).
Kom med synpunkter om det skulle vara så att ni inte upplever den bra. Har ni extremt dålig skärmupplösning, så finns en risk att menyn till höger hamnar över inlägget. Byt dator isåfall! ;) För då har du förmodligen en sådan dator man vevar igång och som grävts upp som ett fornminne någonstans. ELLER... säg till mig!
Lyckades idag komma över biljetter till MFF-Mjällby på söndag. 500 kr styck, men det var det värt. Var på plats 2004 när vi senast tog guld, och tänker vara det i år igen! Sjukt nervös! MÅSTE VINNA!! :)
Förutom detta har jag idag beställt den mikrofonen jag nämnde tidigare. Den och ett plop-filter!
Så förvänta er lite musikklipp i framtiden! Och lyssna om ni vågar... hahaha!!
Jag kommer inte längre avsluta med ett *poff* i mina texter mer. Intressant va? Dagen fördärvad? Men gråt inte för det... Det infogas automatiskt nu under varje inlägg.
Tror att den sista meningen var någon av de mest ointressanta jag någonsin skrivit... fy fan ja! hahaha!! *po... nä förresten!
Mallarna var inte så roliga, så jag gjorde en egen. Men var begränsad till befintlig stilmall och kunde bara ändra i den. (Stilmallen är det som styr sidan).
Kom med synpunkter om det skulle vara så att ni inte upplever den bra. Har ni extremt dålig skärmupplösning, så finns en risk att menyn till höger hamnar över inlägget. Byt dator isåfall! ;) För då har du förmodligen en sådan dator man vevar igång och som grävts upp som ett fornminne någonstans. ELLER... säg till mig!
Lyckades idag komma över biljetter till MFF-Mjällby på söndag. 500 kr styck, men det var det värt. Var på plats 2004 när vi senast tog guld, och tänker vara det i år igen! Sjukt nervös! MÅSTE VINNA!! :)
Förutom detta har jag idag beställt den mikrofonen jag nämnde tidigare. Den och ett plop-filter!
Så förvänta er lite musikklipp i framtiden! Och lyssna om ni vågar... hahaha!!
Jag kommer inte längre avsluta med ett *poff* i mina texter mer. Intressant va? Dagen fördärvad? Men gråt inte för det... Det infogas automatiskt nu under varje inlägg.
Tror att den sista meningen var någon av de mest ointressanta jag någonsin skrivit... fy fan ja! hahaha!! *po... nä förresten!
Måndag och jag var hög!!
Dagen började med att jag var halvt stressad och nästan försenad till utbildningen i morse. Men lyckades komma i tid, och fick trots det en av de bästa platserna (sett ur min synvinkel).Men man kände att en ordentlig frukost fattades och kaffet. Blodsockret låg nog inte på den bästa nivån, och i mitt huvud rörde sig kommentarer och skämt som jag till viss del lyckades hålla inne. Slank kanske ut något om att läraren borde amputera sitt huvud, men i övrigt stannade resten kvar på rätt sida av stämbanden.
När man befinner sig i "sociala" sammanhang så måste man ju sköta sig, eller vad man kan kalla det? Tänk om folk vetat hur man egentligen är då man umgås med kompisar och är på fester? Hahaha!!
3 koppar kaffe på 15 minuter. Blev helt hög på koffeinet och det kände jag av. Borde kanske hållt mig till 1 kopp, men det är ju så gott! :P
Hur som helst. Kvällen är spikad. Är lite nördig gällande MFF just nu. Det är ett fotbollslag för er som inte vet... Ikväll möter de Brommapojkarna borta och självklart är då kvällen uppbokad för denna tillställning. Ring mig inte då. Skicka inga störiga sms, såvida det inte innehåller typ "Fan vad bra Mff lirar!" "Hoppas de vinner".
Jag använder ungefär samma ord, med en viss skillnad. Vid vinst så "Vann VI", vid ev. förlust så "Förlorade DOM".
Lunchen är slut, och jag ska nu jobba vidare. Mycket att göra. Bara 4 arbetsdagar denna vecka nu. Härligt! ;)
Jag gjorde bort mig TOTALT!! Pinsamt...
Brorsan och jag pratade gamla minnen ikväll och vi kom in på en händelse som jag egentligen skulle vilja stryka ur mitt liv. Det handlar om en extremt pinsam sak, och jag borde verkligen ha tänkt efter.Jag nämnde tidigare i bloggen en f.d. klasskompis som heter Tobias. Han råkar vara inblandad i detta också...
Allt började när jag satt i mitt tonårsrum och zappade in ett program som handlade om utvecklingsstörda. Det är egentligen inget jag brukar skratta åt och kanske inget man ska ha kul åt, men den kvällen kunde jag inte hålla mig för skratt. Och visst... man får väl skratta åt allt om man vill.
Den här personen på TV placerades vid ett trumset och började "spela" och "sjunga" Lovefool med Cardigans.
Jag minns att chipset i min hand, stannade mellan läpparna och att mina ögon blev stora som globen. Därefter började jag fnittra likt en tonårsflicka med rosa tuggummi.
Personen i fråga sjöng... "LööööööÖÖÖveee MIII LAAAÖÖÖVE MEEE"... Och så fortsatte det. Lite omogen som jag kanske var då, så tyckte jag att detta var hysteriskt roligt!!
Såå... dagen efter i skolan, då jag satt i korridoren väntandes på nästa lektion, så var jag tvungen att dela med mig om min roliga upplevelse kvällen innan för Tobias.
Jag sa: TOBIAS TOBIAS!! Du skulle sett på TV igår. HAHAHAHA!!! Där satt en utvecklingsstörd som skulle sjunga Lovefool. Det lät så jäääääävla roligt!! HAHAHA!!! Typ så här "Löööööööooove MEEE Löööveeeee MIIIIII"
Jag spelade också lufttrummor samtidigt som jag berättade om denna hysteriskt roliga upplevelse.
Men det var något som inte var som det skulle. Tobias log mot mig, med uppspärrade ögon, och jag kunde ana ett svagt "Scchhhh".
Det var dock något som inte gick in för mig, så jag fortsatte med mina lufttrummor och "LÖÖÖÖÖÖVEEE MEEE".
Hur som helst så fortsatte vi strax därefter in mot klassrummet där nästa lektion väntade. På vägen dit fick jag väldigt ont på min övre högra arm. Tobbe slog mig där, och drog iväg mig till sidan och sa:
"Shit... Vet du inte??"
"Vet vad??" undrade jag...
Tjejen som satt bredvid dig när du sjöng (en klasskompis) har ju en utvecklingsstörd bror.
Jag blev paff. Röd i ansiktet. Kände så otroligt dåligt samvete. Borde ha tänkt mig för, men man lärde sig något av det hela.
*poff*
