Mitt liv som katt! del 2
Tjena! Zingo här igen! Tidigare berättade jag om min våldtäktsbenägna farsa som heter Fritzl. Tack och lov har han hållit sig borta från mig...
Men idag tänkte jag fortsätta min berättelse hur en vanlig dag kan se ut.
När klockan närmar sig 16-17 så vet jag att Kristian snart kommer körandes med bilen. Bara för att jävlas med honom så brukar jag skutta ut på vägen en bit framför honom så att han får bromsa. Jag kutar på som fan, för saken är ju den att jag är sjukt hungrig. Tänk dig själv att slafsa på möss hela dagen, som förmodligen är smittade med mask och mög... Inte så kul va?
Nänä... hur som helst! Han parkerar bilen och kliver ut. Reflexmässigt stryker jag mig mot hans ben. Varför vet jag inte riktigt. Besitter eventuellt en hjärnskada som gör att jag måste göra så varje dag. Samtidigt hör jag mig själv jama som en toking.
Hade jag haft fotogen i ändhålet som hade fjuttats på, så borde jag kanske låta så, men annars är det rätt överdrivet.
Men det verkar ju ändå funka på något sätt!! Han låser upp dörren, och jag försöker trycka mig in genom dörren innan den ens har öppnats. Sjukt bråttom har jag in. Har man varit ute i 6 timmar så går det ju inte att vänta 0,5 sekunder till så att dörren kan öppnas. Nänä!
Väl inne så rusar jag fram till min matskål. Jahapp... Tom som vanligt! Bredvid sitter morsan och syrran och ser sjukt mätta och belåtna ut. Troja slickar på sin tass och drar över huvudet... Det hon brukar göra efter att hon ätit!
Jag däremot har ju inte fått en smula i mig på hur länge som helst! Måste ju se till att hålla min nätta vikt på 6,5 kg. *raaaap*. Kristian tar som vanligt alldeles för lång tid ute i hallen. Skor ska av, o han måste knyta upp dom istället för att bara dra av möget.
Jag själv har ju inga skor, o någon jacka har jag inte heller! Drygt!!!
Efter några spontana jamningar till så fylls äntligen skålen på. Torrt och enformigt, men vad ska man göra? Jo... det berättar jag om sen... för då är det kväll!
Nu ska jag äta!
/Zingo
Men idag tänkte jag fortsätta min berättelse hur en vanlig dag kan se ut.
När klockan närmar sig 16-17 så vet jag att Kristian snart kommer körandes med bilen. Bara för att jävlas med honom så brukar jag skutta ut på vägen en bit framför honom så att han får bromsa. Jag kutar på som fan, för saken är ju den att jag är sjukt hungrig. Tänk dig själv att slafsa på möss hela dagen, som förmodligen är smittade med mask och mög... Inte så kul va?
Nänä... hur som helst! Han parkerar bilen och kliver ut. Reflexmässigt stryker jag mig mot hans ben. Varför vet jag inte riktigt. Besitter eventuellt en hjärnskada som gör att jag måste göra så varje dag. Samtidigt hör jag mig själv jama som en toking.
Hade jag haft fotogen i ändhålet som hade fjuttats på, så borde jag kanske låta så, men annars är det rätt överdrivet.
Men det verkar ju ändå funka på något sätt!! Han låser upp dörren, och jag försöker trycka mig in genom dörren innan den ens har öppnats. Sjukt bråttom har jag in. Har man varit ute i 6 timmar så går det ju inte att vänta 0,5 sekunder till så att dörren kan öppnas. Nänä!
Väl inne så rusar jag fram till min matskål. Jahapp... Tom som vanligt! Bredvid sitter morsan och syrran och ser sjukt mätta och belåtna ut. Troja slickar på sin tass och drar över huvudet... Det hon brukar göra efter att hon ätit!
Jag däremot har ju inte fått en smula i mig på hur länge som helst! Måste ju se till att hålla min nätta vikt på 6,5 kg. *raaaap*. Kristian tar som vanligt alldeles för lång tid ute i hallen. Skor ska av, o han måste knyta upp dom istället för att bara dra av möget.
Jag själv har ju inga skor, o någon jacka har jag inte heller! Drygt!!!
Efter några spontana jamningar till så fylls äntligen skålen på. Torrt och enformigt, men vad ska man göra? Jo... det berättar jag om sen... för då är det kväll!
Nu ska jag äta!
/Zingo
