Ny inspiration!
Idag fick jag det - ny inspiration! Varför undrar säkert du som läser detta, totalt ointresserat med ditt ena finger i näsan. Men saken är att jag idag fick läsa en galen människas blogg, o helt plötsligt började mina inlägg kännas någorlunda normala. På tal om normalt... Vad fan är normalt? Är jag normal? Nä, skulle du säkert säga. Speciell! Men det finns så många som påstår "jag är normal". Eller ännu värre "jag har humor". Nä!! Där sätter jag fan ner foten. Det finns vissa jag känner som får mig att le och skratta både inombords och utombords. Den där känslan i skrattmusklerna som likt ett billigt och surt rödvin får det att krampa sig i käken. Jag älskar det. Det är de stunder som jag mår bäst. För jag är jag och ingen fejkad fasad. Vissa gillar det, andra stör sig säkert men jag kommer aldrig ändra på det. Men vem är jag då? Vem fan är den där blandrasen med både tyska och åhusraggar-gener? Få känner mig på djupet, vissa har nosat och kanske fått en första tjuvtitt. Men lite kortfattat med risk för att det låter som ett CV... Övervägande glad, spontan, envis, principfast, ärlig, retsam (like), begränsat tålamod inom vissa saker, humor, naturmänniska, älskar djur, gillar laga mat, träna etc. Fan vad tråkigt med alla dessa klassiska ord tänker säkert du, men det är vad som finns i dessa ord som spelar roll. Inget vidare roligt inlägg, men idag får det bli så. Zingo strövar runt mig här i sängen och kurrar som en gravid duva (inte för att jag ver hur gravida duvor låter, men om de låter speciellt då, så låter de som Zingo). Men de sniffar nog inte i skrevet som han gör. Jag saknar en arm runt min hals, jag saknar de där varma kramarna, jag saknar blicken som innehåller längtan, jag saknar hålla hand, jag saknar pussar, jag saknar någon som bara är. Jag saknar kärlek. Men kärlek är något man kan leta och leta efter, men jag funkar inte så. Jag tror den måste komma, inte tvingas fram, inte letas fram. Den ska bara komma. När ögonen möts, och man ler inombords, då man känner en längtan att träffa personen snart igen. Då närmar man sig det jag menar... Just det. - Kärlek!
