Mina tvångstankar!? *ruuuh*
Det låter värre än det är. Jag har inte några hemska tvångstankar. Vissa har lindriga symptom som att göra saker två gånger. Två gånger. Det är ok! är ok!
Det som däremot inte var OK, är min gamla lärare från gymnasiet; Sven-Bertil!
Ja, bara namnet säger väl en hel del, och om någon nu som läser detta och råkar heta just "Sven-Bertil", så var allt bara ett skämt. Ibland!
Jag börjar med att Beskriva hur denna så kallade lärare såg ut. Tänk dig Mr Bean. Gör hans hår tjockt och rufsigt. Sätt på ett ännu konstigare leende. Sätt på honom en blå sliten keps. Voila!! Där har vi Sven-Bertil!
Vid lektionens start kom han alltid halvspringande, lite svagt framåtlutad, med sin mörkbruna portfölj i vänster hand. Förmodligen innehöll den inget - han ville nog bara bära på den!
Sven-Bertil led/lider av svåra tvångstankar, torgskräck och förmodligen massa andra "sjukdomar" som inte går att uttala...
Regel 1: Ett fönster ska ALLTID vara öppet i klassrummet.
Regel 2: Dörren får inte stängas.
(Sven-Bertil brukade placera papperskorgen där, så att dörren inte gick att stänga).
Ja, det gick till den grad att Filip i klassen till slut fick nog.
Eftersom dörren alltid stod på glänt passade Filip på då Sven Bertil gick på toaletten (eller käkade några av sina 34 mediciner).
Ovanför dörren placerades en till papperskorg...
2 minuter senare hörde man hur det tassades lite halvsnabbt i korridoren - med andra ord... Sven-Bertil var på väg!
Han öppnar den redan öppna dörren och får papperskorgen över huvudet. Papper vinglade omkring likt papperssvalor som fått luft under vingarna. Det blev en kort tystnad, och allas ansikten var vända mot papperskorgen på Sven-Bertils huvud.
Personligen tror jag att han fick lite klastrofobi där inne i mörkret. Helt ensam...
Några sekunder senare bröts tystnaden av ett asgarv ifrån Filip, och resten av klassen började fnittra likt tonårstjejer som precis petat sönder en rosa tuggummibubbla!
Mitt geni till bror fick nog fram den bästa kommentaren som han vräkte ur sig, utan att tänka som vanligt... "GJORDE DET ONT??"
Ja, herrejävlar... "gjorde det ont?"??? Av alla kommentarer man kan forma i sitt huvud, om man nu över huvud taget ens ska säga något, så väljer han "gjorde det ont?"!!? Hahaha!!
Jaja... Efter det halvsprang Sven-Bertil fram mot katedern och gick rakt in i griffeltavlan med en smäll. Först då tog han av sig tunnan från huvudet...
"Vad smart han är" tänkte jag...
Detta var en av mina lärare. En av mina andra är död, en är bög, en är dyslektiker, en till är död, en är inlagd på psyket, en är alkoholist, en springer in på discon och hämtar sin dotter varje helg och en var intresserad av mig...
Dessa har format mig till den jag är idag! Hahaha!! Alltså... Jag vet hur jag inte ska vara! Det får räcka. Jag säger *poff*
Det som däremot inte var OK, är min gamla lärare från gymnasiet; Sven-Bertil!
Ja, bara namnet säger väl en hel del, och om någon nu som läser detta och råkar heta just "Sven-Bertil", så var allt bara ett skämt. Ibland!
Jag börjar med att Beskriva hur denna så kallade lärare såg ut. Tänk dig Mr Bean. Gör hans hår tjockt och rufsigt. Sätt på ett ännu konstigare leende. Sätt på honom en blå sliten keps. Voila!! Där har vi Sven-Bertil!
Vid lektionens start kom han alltid halvspringande, lite svagt framåtlutad, med sin mörkbruna portfölj i vänster hand. Förmodligen innehöll den inget - han ville nog bara bära på den!
Sven-Bertil led/lider av svåra tvångstankar, torgskräck och förmodligen massa andra "sjukdomar" som inte går att uttala...
Regel 1: Ett fönster ska ALLTID vara öppet i klassrummet.
Regel 2: Dörren får inte stängas.
(Sven-Bertil brukade placera papperskorgen där, så att dörren inte gick att stänga).
Ja, det gick till den grad att Filip i klassen till slut fick nog.
Eftersom dörren alltid stod på glänt passade Filip på då Sven Bertil gick på toaletten (eller käkade några av sina 34 mediciner).
Ovanför dörren placerades en till papperskorg...
2 minuter senare hörde man hur det tassades lite halvsnabbt i korridoren - med andra ord... Sven-Bertil var på väg!
Han öppnar den redan öppna dörren och får papperskorgen över huvudet. Papper vinglade omkring likt papperssvalor som fått luft under vingarna. Det blev en kort tystnad, och allas ansikten var vända mot papperskorgen på Sven-Bertils huvud.
Personligen tror jag att han fick lite klastrofobi där inne i mörkret. Helt ensam...
Några sekunder senare bröts tystnaden av ett asgarv ifrån Filip, och resten av klassen började fnittra likt tonårstjejer som precis petat sönder en rosa tuggummibubbla!
Mitt geni till bror fick nog fram den bästa kommentaren som han vräkte ur sig, utan att tänka som vanligt... "GJORDE DET ONT??"
Ja, herrejävlar... "gjorde det ont?"??? Av alla kommentarer man kan forma i sitt huvud, om man nu över huvud taget ens ska säga något, så väljer han "gjorde det ont?"!!? Hahaha!!
Jaja... Efter det halvsprang Sven-Bertil fram mot katedern och gick rakt in i griffeltavlan med en smäll. Först då tog han av sig tunnan från huvudet...
"Vad smart han är" tänkte jag...
Detta var en av mina lärare. En av mina andra är död, en är bög, en är dyslektiker, en till är död, en är inlagd på psyket, en är alkoholist, en springer in på discon och hämtar sin dotter varje helg och en var intresserad av mig...
Dessa har format mig till den jag är idag! Hahaha!! Alltså... Jag vet hur jag inte ska vara! Det får räcka. Jag säger *poff*
Kommentarer
Trackback
