Vem är du? Vem är jag? Och min dag...
Ibland kan det vara bra att sätta sig, känna hur lugnet infinner sig och börja reflektera lite över sig själv.
Hur man uppfattar sig själv, behöver inte vara hur andra uppfattar dig. För så länge man håller sina känslor inne, då man tvekar att säga sin åsikt, då man är rädd för vad andra ska tycka... Det är då man lurar sin omgivning, och till en viss del sig själv.
Hur ska andra kunna veta vem du är, såvida du inte förmedlar det?
Jag tror ändå att jag är ganska bra på att våga berätta om mig själv. Mina känslor kan jag hålla för mig själv ett tag, men jag är inte rädd att berätta om dem. Vad andra tycker om mig, hoppas jag baseras på att de känner mig vilket jag faktiskt tror att folk gör.
Men för att återgå till det jag först började skriva om.
Varför är jag den jag är?
Jag tror det hänger ihop så här...
Alla gånger jag skrattat, alla gånger jag gråtit, alla gånger jag varit arg, alla gånger jag varit misstänksam, alla gånger jag känt avsky...
Allt detta tillsammans blir ett stort pussel, bit för bit, och detta pussel har en pil som visar vart man är, och vart man är på väg.
Din egen historia, dina egna erfarenheter och dina egna tolkningar av dessa erfarenheter är det som gör dig till den du är idag.
En stor anledning till att jag började blogga, lite då och då, är framförallt att jag alltid älskat att skriva.
Men för en gångs skull ska jag nu göra något, som de "vanliga" bloggarna gör - Berätta om min dag!
---------------------------
07:00 vaknade jag till det monotoma fågelkvittret. Slet upp mina ögon, stirrade i taket på Hugo (en söt spindel jag inte kan ha ihjäl).
07:15 Vaknar igen
07:20 Klappar katterna
07:30 Börjar känna att det kanske är dags att kliva upp
07:35 Känner samma sak igen
07:40 Känner åter igen samma sak, men går upp.
Strax efter åtta, då man hunnit duscha, raka sig och göra vid sig så kliver man in på jobbet.
I stort sett varje dag kastas nya uppgifter på en direkt, utan att man ens hunnit hälla i sig de första två kopparna av kaffe.
Mitt yrke är stressigt, men oftast på ett positivt sätt. Jag gillar att ha mycket att göra, såvida det inte blir på tok för mycket. Många bollar i luften, så länge man kan fånga alla är något jag lever efter.
Men på ett sätt känns det nu ändå ganska meningslöst att förklara vad man gör. Jag känner få personer som skulle förstå. För resterande skulle allt vara förvirrande. Därför får man förklara sin yrkesroll med vanliga ord. "Systemutvecklare, projektledare, programmerare etc".
Jag får fortsätta på detta en annan dag. En dag imorrn också, som det tråkiga, men tyvärr väldigt sanna ordspråket säger...
Så god natt! Imorrn är det fredag och den ska jag försöka göra till en väldigt trevlig dag.
Svensexan som väntar på lördag... ja... den skriver jag om sen. Man blir ju nästan sugen på att gifta sig! möjligen kommer jag tycka helt annorlunda efter helgens reflektioner. Vi får se helt enkelt.
Avslutar min blogg som vanligt, med ett *poff*
Hur man uppfattar sig själv, behöver inte vara hur andra uppfattar dig. För så länge man håller sina känslor inne, då man tvekar att säga sin åsikt, då man är rädd för vad andra ska tycka... Det är då man lurar sin omgivning, och till en viss del sig själv.
Hur ska andra kunna veta vem du är, såvida du inte förmedlar det?
Jag tror ändå att jag är ganska bra på att våga berätta om mig själv. Mina känslor kan jag hålla för mig själv ett tag, men jag är inte rädd att berätta om dem. Vad andra tycker om mig, hoppas jag baseras på att de känner mig vilket jag faktiskt tror att folk gör.
Men för att återgå till det jag först började skriva om.
Varför är jag den jag är?
Jag tror det hänger ihop så här...
Alla gånger jag skrattat, alla gånger jag gråtit, alla gånger jag varit arg, alla gånger jag varit misstänksam, alla gånger jag känt avsky...
Allt detta tillsammans blir ett stort pussel, bit för bit, och detta pussel har en pil som visar vart man är, och vart man är på väg.
Din egen historia, dina egna erfarenheter och dina egna tolkningar av dessa erfarenheter är det som gör dig till den du är idag.
En stor anledning till att jag började blogga, lite då och då, är framförallt att jag alltid älskat att skriva.
Men för en gångs skull ska jag nu göra något, som de "vanliga" bloggarna gör - Berätta om min dag!
---------------------------
07:00 vaknade jag till det monotoma fågelkvittret. Slet upp mina ögon, stirrade i taket på Hugo (en söt spindel jag inte kan ha ihjäl).
07:15 Vaknar igen
07:20 Klappar katterna
07:30 Börjar känna att det kanske är dags att kliva upp
07:35 Känner samma sak igen
07:40 Känner åter igen samma sak, men går upp.
Strax efter åtta, då man hunnit duscha, raka sig och göra vid sig så kliver man in på jobbet.
I stort sett varje dag kastas nya uppgifter på en direkt, utan att man ens hunnit hälla i sig de första två kopparna av kaffe.
Mitt yrke är stressigt, men oftast på ett positivt sätt. Jag gillar att ha mycket att göra, såvida det inte blir på tok för mycket. Många bollar i luften, så länge man kan fånga alla är något jag lever efter.
Men på ett sätt känns det nu ändå ganska meningslöst att förklara vad man gör. Jag känner få personer som skulle förstå. För resterande skulle allt vara förvirrande. Därför får man förklara sin yrkesroll med vanliga ord. "Systemutvecklare, projektledare, programmerare etc".
Jag får fortsätta på detta en annan dag. En dag imorrn också, som det tråkiga, men tyvärr väldigt sanna ordspråket säger...
Så god natt! Imorrn är det fredag och den ska jag försöka göra till en väldigt trevlig dag.
Svensexan som väntar på lördag... ja... den skriver jag om sen. Man blir ju nästan sugen på att gifta sig! möjligen kommer jag tycka helt annorlunda efter helgens reflektioner. Vi får se helt enkelt.
Avslutar min blogg som vanligt, med ett *poff*
Kommentarer
Trackback
